Full of broken thoughts I cannot repair
Jag trodde aldrig att ett par dagars små händelser kunde mätas med ett helt livs erfarenheter. Men vad vet man, egentligen? Att känslor som kom lika snabbt som snön försvinner i vårregnet kan kännas så jävla bra, underbart perfekta, lukta gott och ännu godare, godast. Förstöra och föröda, stanna och gå aldrig, stanna… snälla stanna. Försvinnochgåföralltid. Saker och ting ter sig inte lika nu när du en gång tagit hit solen, varit solen och gått i moln.
Du glömde något…
Vart tog inlägget om våran helg vägen då? vem är det som är die sonne?
Jag publicerade det aldrig eftersom det fattades bild som jag fortfarande inte har fått tag på men inlägget finns som utkast! Die sonne? Sie ist der hellste Stern von allen - und wird nie vom Himmel fallen :)
