Lillklockan klämtar till storklockans dön

I tider som dessa. I tider som nutid, i tider som alltid när man är besviken, arg, frustrerad och alltesamman leder till stor sorg så har man ingenting till övers med självömkan och hat. Mitt råd till vänner och bekanta som befinner sig i sådana skeden i livet; Skit i "Åh, du behöver komma ut så du får glömma allt" - "Du behöver det och det och det för du mår så dåligt". Man vill inbilla folk att det bästa för just dem vore att på något sätt undfly sin situation och jag kan inte för mitt liv förstå varför, när man kan använda all denna "negativa" sorg man har inom sig till någoting bra. Jag personligen känner mig tacksam för det skeden i mitt liv då jag fått upplevt djup sorg för jag tror inte man får några andra chanser att bli så uppmärksam och mottaglig för verkligheten och mycket nyttig kunskap. I all denna process så lär man sig - man lär sig så otroligt mycket och inte bara om situationen i sig utan allt, allt som man för tillfället tycker sig vilja ha kunskap om. Jag citerar ett tidigare inlägg; "För när livet är lätt, bekvämt, bekymmerslöst, vem bryr sig då? Vem bryr sig om att vara uppmärksam?"

Slutligen, kontentan av det hela - Så länge du lär, så lär du också andra.

So take this golden opportunity :>

image33

Scared of waking up and you`d be gone
Face the truth and I`ll be all alone

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0