Lillklockan klämtar till storklockans dön
Face the truth and I`ll be all alone
Leeches like leeches "in ignorance we trust"
Hej!
Eftersom du hittills har varit helt o-kapabel till att lyssna och ta till dig och vidare inte ens kan visa respekt nog att du ser den som talar till dig i ögonen så försöker jag med ett mail istället.
Jag är medveten om att du vill slå ihop våra så kallade idrottsgrupper. Som du förmodligen redan vet så tillhör jag den "lättsamma" gruppen och är hel nöjd med resultatet - Fler elever som dyker upp på lektionerna, ombytta och som faktiskt vill delta. Jag har förståelse för att du och den mer avancerade gruppen kanske vill ha fler medlemmar att spela till exempel lag sporter med eftersom det kan väl vara de enda positiva med att slå ihop grupperna. Jag tycker däremot att det var fruktansvärt respektlöst och oövertänkt att inte diskutera den nya idén med vår grupp samt vår idrotts ledare innan man tar ett sådant stort beslut. Du uppfattar oss som barnsliga och tycker att vi ska skärpa till oss när vi "förstorar upp allt" vilket säger mer om dig än om oss...
Nu är jag kanske inte rätt person att yttra mig om läraregenskaper när du har så otroligt mycket mer erfarenhet än vad jag har men jag har ändå en fråga; Tycker du att du framstår som en bra lärare/förebild när du inte tar till dig av det alla dina elever säger, ignorerar problem med kommentarer som "barnsligt" istället för att sätta dig in i andras situationer och beter dig allmänt nonchalant? Visst kan vi acceptera att du favoriserar och visar vissa elever större respekt än andra men det här. Det tycker jag är att gå lite över gränsen.
Mvh Carolin
När jag läser det jag skrivit och sedan tänker på hur andra läsare kan uppfatta situationen så kan den anses vara överdriven och kanske är det just det; det är överdrivet! Ibland måste man ta till extrema ytterligheter för att nå fram till en människa och jag är en bitter jävel som inte drar mig för att säga vad jag tycker om angelägenheter som rör mig och mina närmsta.
Nu ska jag återgå till mitt rapportskrivande om Marie Antoinette samt börja på ett nytt arbete om alkohol i Sveriges norra inland. Det ena far more interesting än det andra men så är det väl med allt :)
Go cry emo kid.
Hey babe, there aint no easy way out
Jag tror på att allt som händer i livet skedde av en anledning och jag ångrar inte hur jag har handlat vid alla olika situationer. Om det gick åt helvete så varför ens försöka få allt ogjort? Det var förmodligen inte menat att fortsätta heller och i slutändan har det visat sig vara till allas fördel också. En sårad, en ovetandes, en hopplöst kär och en som fortfarande bara inte kan lista ut vart allt gick snett. Alla lärde de sig något nytt ur sin resa och alla konsekvenserna, ur det olyckliga läkandet av själen och varför allt negativt när vi sedan tar med sig erfarenheter vidare i livet. Vem kan säga att det är fel när all kunskap är bra kunskap.
