my fiction

Sanningen har inte något att göra med auktoritet, sanningen har inget att göra med traditioner, sanningen har inget att göra med det förflutna - sanningen är en radikal och personlig insikt och vissa människor når aldrig dithän.
Kunskap är dock en säkerhet; sökandet efter personligt vetande är mycket riskfyllt. Ingen kan garantera det. Om du frågar mig om jag kan garantera något, säger jag att jag inget kan garantera. Jag kan bara garantera risker, så mycket är säkert. Jag kan bara garantera dig ett enda långt äventyr med alla möjligheter att gå vilse och aldrig nå fram till målet. Men en sak är dock säker: själva sökandet kommer få dig att växa. Jag kan garantera att du växer.
Det kommer alltid att finnas faror och uppoffringar; var dag rör du dig in i det okända, in i det ovissa, det finns ingen karta att följa, ingen vägvisare. Ja, det finns miljoner faror och du kan gå vilse och försvninna men det enda sättet att växa, att stå ansikte mot ansikte med faran. Det enda sättet att växa är att anta det okändas utmaning.

Jag står i tacksamhets skuld till denna kvinna som visade mig till vilken grad en människas mentala ohälsa kan driva denne till en sådan galenskap att falskhet, grymhet och framförallt ondska helt bleknar i jämförelse. Hur en människa totalt bakåtskrider i sin egen utveckling genom att hon på ett föråldrat vis, som idag kan verka förglömt, stoppar människor i fack, skapar klasskillnad beronde på inkomst och börd. Som en åsikt kan jag acceptera det, men att man sedan handlar därefter? Hon har också lärt mig om vad som sker när avundsjuka går så pass överstyr att man skapar sin egna lilla värld. En värld där man på något vis lyckas inbilla sig själv att alla som inte "tycker som jag" är miss anpassade och korkade för att man inte mår lika dåligt som henne.

Nu har jag inte träffat henne på över ett år och jag har inget önskemål om att så göra. Jag hyrde ett rum där för nästan tre år sedan och det finns fortfarande felaktiga dokument kvar om att jag skulle bo där nu också. Min lärarinna i Engelska skickade några uppgifter dit i tron om att det var min nuvarande adress och en stackars kvinna som var på rätt plats men vid fel tidpunkt blev utsatt för min mosters mentala galenskap.

Just det. Det är min moster som jag talar om och när jag tänker på henne så kan jag utan någon som helst tvekan erkänna att smaken är bitter. Inte av hat. Nej, hatet övergick för många år sedan till något djupare - en insikt om hur en människa till sinnet så sjuk ruinerar sin egen och andras liv, jag kan inte annat göra än att beklaga. Kunskap vunnet ur praktiken är minst lika värdefull som den vi i teorin får erfara. Kan man annat än glädjas av ett tillfälle som detta?

Här är ju pinglorna som jag ska spendera hela min måndag med. Vi ska äta tacos och dricka oss dyng på folköl... Josse kommer att skrika,hetsa och när alla har fått ont i huvudet så kommer hon att skrika lite till så jag råder er andra att ta med er någon form av öronproppar. Stina kommer att dansa på bordet, kärleksförklara sig för en bekant samt försöka slå rekord i att förföra flest utländska män möjligt och sedan förvånande ställa frågan: Kan man få en könssjukdom i mun? Vickan kommer att köra sitt egna race med skumma förklaringar, skrika: Aaaah! efteråt när ingen förstår henne och slutligen ge upp sitt försök att göra sig förstådd.

Vänskap är som starkast när livet är som värst.

Till Josephine min klasskamrat, väninna (som för övrigt är ett ord jag inte alls kan med) och syndabock. Enbart för din skull, för att jag vet att du suktar efter något nytt, ja ska jag skriva ihop en summering av dagens aktiviteter här på min blogg. Jag personligen är ganska ointresserad av att läsa bloggar vars innehåll till 99% består utav - " Idag åt jag korv och mos, det var gott. Jag gick på stan och träffade X, vi handlade. See my point? Alltså ganska ytligt berättande om vad som hänt helt utan något djup i form av detaljer eller varför inte lite reflektioner som man gärna vill veta som en läsare av en blogg. Okej, du åt korv och mos. Okej ni handlade. Vem är X? Vad handlade ni?

Bara som ett exempel alltså. I och för sig ett dåligt exempel eftersom shopping inte heller ligger inom mitt intresse område men det är ändå typiska saker man kan få läsa på en tjej-blogg. När vi ändå har kommit så här långt i inlägget så kanske ni som läser förstår varför jag inte skriver om sådana saker, som exemplet = Kortfattat vad som har hänt under dagen. Dels så suger jag på att vara kortfattad då jag hela tiden vill vara mer detaljerad och utlämnande i hopp om att det då blir en roligare läsning och dels så finner jag sådant ointressant.

Man skulle kunna jämföra det med att man köper en skvallerblaska som till exempel Se&Hör. Hur många kollar igenom tidningen genom att enbart kolla på bilderna - "Oh, kolla den flickan har en lila handväska" . Vill man inte veta lite mer om man nu har betalat för tidningen? Vad heter flickan och vem är hon? Ja, den informationen finner man ju närmast i texten under, över eller på sidan om den aktuella bilden. Nu menade jag inte att vara dumförklarande eller påstå att jag visste något som är helt uppenbart för alla. Men jämförelsen mellan en skvallerblaska och en blogg kanske ger en mer målande bild om det som jag försöker framföra.

Kalla det whine, kalla det onödigt skrivande eller vad som helst som ligger nära eran uppfattning. Jag är sådan, jag reflekterar gärna över saker och ting. Den här gången blev det just bloggskrivande. Inte i ett nedklankande syfte på människor som väljer att skriva så - feel free to do whatever you want. Utan mer som ett svar på varför jag inte skriver varje dag eller ens ofta. Jag vill ha kvalité före kvatitet. När jag väl sätter mig ner och publicerar ett inlägg så vill jag att det ska vara genomtänkt och välskrivet. Jag är medveten om att det ljuder en negativ klang i det mesta som jag skriver. Jag är pessimist men inte stolt.