Brian Warner - fenomenal, underbart ärlig och så sann.
Efter en diss kommer alltid en hiss.
" - En vanlig missuppfattning bland alla jag träffat i mitt liv är att Satanism handlar om rituella offer, skändning av kyrkogårdar och dyrkan av djävulen. Det finns ingen djävul. Satanism handlar om att dyrka sig själv, eftersom man är ensam ansvarig för det goda och onda inom sig. Kristendomens kamp mot djävulen har alltid varit en kamp mot några av människans mest naturliga instinkter - sex, våld och tillfredställandet av de egna drifterna - samt en förnekelse av att människan skulle vara sprungen ur ett djur. Genom att skapa en vision om himmelen skapar kristendomen samtidigt helvetet på jorden."
- Ur boken: Den långa vägen ut ur helvetet, Marilyn Manson
- Ur boken: Den långa vägen ut ur helvetet, Marilyn Manson
Och därmed kanske allt är sagt.
Two can be as good as One but One is the lonliest number
Hur förvånande är det inte att vi människor så envist hänger kvar vid idén om att någon gång, någonstanns en förtrollad kväll så kommer du att möta din själs älskade, en perfekt person vars enda önskan är att uppfylla alla dina drömmar och behov? Patetiskt, varför? när verkligheten visar oss ett helt annat ansikte? Denna "fantasi" som låtskrivare, poeter och författare är så ivriga i att upprepa, har sina rötter i minnen från livmordern, där vi alla kände oss trygga och var i symbios med våra mödrar; det är inte alls underligt att vi längtar tillbaka dit i hela vårt liv.
Ingen. Ingen vare sig din nuvarande partner eller framtida "drömmarpårosamolnälskling", har någon som helst skyldighet att servera dig din lycka på ett silverfat, och även om de ville så kan de aldrig lyckas. Den verkliga "jordiska" kärleken så att säga kommer inte av att försöka tillfredställa dina behov genom att vara beroende av någon annan, utan att låta ditt inre väsen och mognad utvecklas. Då har du så mycket kärlek, att du helt naturligt drar älskare till dig.
Det nämns åter och åter igen, genom tiderna och från begynnelsen. Religösa människor utrycker det så här:
"Vi kommer ensamma till denna värld och vi lämnar den ensam"
Skulle man kunna säga att all gemenskap är illusorisk? Idén om gemenskap kommer sig av att vi är ensamma och ensamheten den smärtar. Vi dränker vår ensamhet i relationer... Och, kanske är det därför vi blir så involverade i just kärlek.
Ibland kan man tro att man har blivit kär i en man eller en kvinna för att han eller hon är så vacker. Det är inte sant. Sanningen är precis den motsatta, alltså inte att han/hon är ful utan: Du har blivit förälskad för att du inte kan vara ensam. Du var på väg att bli det. Du var på väg att undvika dig själv på ett eller ett annat sätt. Visst, det finns människor som inte blir kära i män eller kvinnor - de blir förälskade i pengar eller makt, de blir politiker. De är också ett sätt att undvika ensamheten. Låt oss säga att du studerar människan - att du studerar dig själv på djupet så kommer du att bli förvånad.
Allt du företar dig kan reduceras till en enda orsak. Allt annat blir bara ännu en ursäkt.
Den verkliga orsaken är att du är oerhört ensam.
Ingen. Ingen vare sig din nuvarande partner eller framtida "drömmarpårosamolnälskling", har någon som helst skyldighet att servera dig din lycka på ett silverfat, och även om de ville så kan de aldrig lyckas. Den verkliga "jordiska" kärleken så att säga kommer inte av att försöka tillfredställa dina behov genom att vara beroende av någon annan, utan att låta ditt inre väsen och mognad utvecklas. Då har du så mycket kärlek, att du helt naturligt drar älskare till dig.
Det nämns åter och åter igen, genom tiderna och från begynnelsen. Religösa människor utrycker det så här:
"Vi kommer ensamma till denna värld och vi lämnar den ensam"
Skulle man kunna säga att all gemenskap är illusorisk? Idén om gemenskap kommer sig av att vi är ensamma och ensamheten den smärtar. Vi dränker vår ensamhet i relationer... Och, kanske är det därför vi blir så involverade i just kärlek.
Ibland kan man tro att man har blivit kär i en man eller en kvinna för att han eller hon är så vacker. Det är inte sant. Sanningen är precis den motsatta, alltså inte att han/hon är ful utan: Du har blivit förälskad för att du inte kan vara ensam. Du var på väg att bli det. Du var på väg att undvika dig själv på ett eller ett annat sätt. Visst, det finns människor som inte blir kära i män eller kvinnor - de blir förälskade i pengar eller makt, de blir politiker. De är också ett sätt att undvika ensamheten. Låt oss säga att du studerar människan - att du studerar dig själv på djupet så kommer du att bli förvånad.
Allt du företar dig kan reduceras till en enda orsak. Allt annat blir bara ännu en ursäkt.
Den verkliga orsaken är att du är oerhört ensam.
Allas våran Datorn.
Dude säger:
chabba chabba!!
Carolin säger:
hellu
Dude säger:
vad sysslar du med då?
Carolin säger:
jag lagar lite mat, korv och stuvade makaroner
Carolin säger:
och själv?
Dude säger:
internetknarkar lite, ett måste för att dagen skall vara på topp
Carolin säger:
hela datorns existens är ett måste för att livet skall vara på topp
Dude säger:
så sant så sant!
Dude säger:
misstänker att ibm´s konspiration mot mänskligheten verkligen har slagit igenom
Carolin säger:
jaaa datorn är och förblir framtiden
Dude säger:
jo det tror jag med
Carolin säger:
ljuset i mörkret
Dude säger:
plus att man får hyffsad solbränna
Carolin säger:
en av alla fantastiska härligheter en dator har att erbjuda!
Dude säger:
jo jag menar det... sen är den ju vacker och lite små erotisk också, beroende vilken vinkel man beskådar den i
Carolin säger:
japp... den har medfört stor lycka och en hel massa elände i mitt liv men jag skulle aldrig ersätta den med någon/något annat
Dude säger:
inte jag heller
Dude säger:
det känns bra att vi hade det här samtalet, så mycket som tidigare varit dunkelt och olösbart i mitt liv har plötsligt blivit som ett fält av nya saker att utforska och lära sig
Vidare om jag är XX eller XY har kanske ingen som helst betydelse men att våran konversation hade en poäng bör och kanske till och med måste tas i beaktelse.
A collection of Failures and work of Wonders
Tio första:
Första bästa kompis:
Tobias Larsson, jämngammal. Fanns det inget att sysselsätta sig med så brukade jag dikta ihop att det skulle finnas en skatt dold någonstanns på Tobias gård eller i skogen som omgav den. Tobias litade blint på mina rövarhistorier.
Första bil:
Min radiostyrda bil som var coolare än alla andras eftersom den kunde hoppa, snurra och sen landa hur som helst och ändå gasa vidare. Enorm, fantastisk, oslagbar.
Första kärlek:
En tysk eurodance artist - Haddaway. Mitch Buchannon - behövs det någon förklaring? En helt outstanding leadsinger i Arvingarna - Kasper.
Första husdjur:
Sara, min fina vita kanin som var för god för denna värld.
Första semester:
Jag var två månader. Vi bodde sju pers. och en schäfer i en liten husvagn i dalarna.
Första jobb:
Tjänade fina slantar på att hjälpa mormor med städning och andra alldeles vardagliga ting - samt mitt första sommarjobb på ett "skruva ihop små tingest som knappt syns med blotta ögat" jobb 2004?
Första piercing:
Navelpiercing på min femton-års dag också 2004.
Första köpta skiva:
En skiva med den framgångsrika eurodance gruppen från vårat grannland Skåne och dess huvudstad malmö, nämligen Basic element.
Första konsert:
E-type kom till Bispgården en gång. Jag hade inte åldern inne men jag hade nyfikenheten att klänga utanför.
Första riktiga kärlek:
Beror på vad som menas med riktig? Min första pojkvän var i alla fall Lars krantz och det varade så länge som nio månader i årskurs tre. I hopplösheten så skrev jag var dag små söta lappar med mina kärleksförklaringar på - som i den åldern inte sträcker sig längre än = Jag tycker om dig. slut.
Jag fick aldrig något svar. Förutom en gång då han skrev = Hej, det är kallt idag. Flera minusgrader.
Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken:
Ett glas rött hos min far i brist på annat tidsfördriv för x antal veckor sen. Jag minns inte när jag sist var hem till basen.
Senaste filmen du såg:
The Lost boys. Så totalt värdelös att jag finner inte ord för katastrofen att skapa något liknande. En tonårsbrat förvandlas till en vampyr genom att dricka en dryck, helt inkorrekt med myten, och bara för att göra filmen ännu mer defekt - själva repliken: He's definitely a vampire! av en annan löjlig karaktär som tror sig veta allt om vampyrer efter att ha läst en serietidning.
Senast ringda telefon samtal:
Till min älskade mor angånde vem var min första bästa kompis? Kunde jag vara snäll och sams när jag var nätt och klen?
Senaste bubbelbadet:
Jag badar inte bubbelbad och ska jag vara ärlig så badar jag inte alls. (Haha, kan misstolkas...)
Senast spelade cd:
En bränd skiva med massa rockklassiker som jag mixat ihop vid något tillfälle för att slippa lyssna på radio i bilen. Lång bilresa -> Endast radio -> dödsbringande.
Senaste kyss:
Föregående helg. Söndag. Avsked. Esten <3
Senaste gången du grät:
Jag är en sorgmissbrukare och njuter till känslan av total förtvivlan. Jag gråter var och varannan dag utan någon större anledning.
Senaste måltiden:
En bulle för fem minuter sedan.
Åtta har du någonsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar:
Förekommer det dejtande här uppe? Nej, jag tror att vi är mer rak på sak... Och ja, jag har avancerat min vänskap med en vän till något mer intensivt för att uttrycka det korrekt.
Blivit arresterad:
Det närmaste en arrestering jag har varit var nog när jag och Elin satte oss och pissade i en sluttning vid en lastbil. När vätskan uppenbarade sig på andra sidan lastbilden, alltså från ena kortsidan till den andra (annars hade vi varit två jävlar på att pissa i mängder), så stod där en farbror blå.
Vi slapp böter.
Blivit kär vid första ögonkastet:
Jenna Jameson. Perfection.
Fastnat med blicken i någons urringning:
Varje dag.
Sagt att du älskar någon utan att mena det:
Jo, fast i tron att jag menade det.
Haft ett one night stand:
Njaeeeejo.
Busringt till någon:
Japp. När jag var i elva-tolv års ålder så ringde vi ( klungan av fnittriga småflickor) 0200 nummer till hetalinjen för att få höra mesiga killar vars namn var Leo/ André och vars röster var lena som honung. Gay. Enbart för att sedan härma och göra narr av var och en.
Sex saker jag gjort idag:
Fem favorit saker utan rangordning:
Fyra personer du kan berätta allt för:
Jag berättar allt för alla.
Tre val:
Blått/Rött: Blått helt klart. Särskillt i inredning.
Sommar/Vinter: Sommar. Värme. Svett. Öl.
Choklad/Chips: Hmm. Svårt. Kan man få en blandning?
Två saker att göra innan du dör:
Jag ångrar inte de jag har gjort utan bara de som jag aldrig gjorde - som den gången när jag såg In flames på gatufesten - vi väntade på att dem skulle spela min dåvarande favorit låt Only for the weak och precis när vi (jag och min kusin Sandra) utrymde folkmassan och hade kommit en bra bit ifrån scenen så hör man introt...
Första bästa kompis:
Tobias Larsson, jämngammal. Fanns det inget att sysselsätta sig med så brukade jag dikta ihop att det skulle finnas en skatt dold någonstanns på Tobias gård eller i skogen som omgav den. Tobias litade blint på mina rövarhistorier.
Första bil:
Min radiostyrda bil som var coolare än alla andras eftersom den kunde hoppa, snurra och sen landa hur som helst och ändå gasa vidare. Enorm, fantastisk, oslagbar.
Första kärlek:
En tysk eurodance artist - Haddaway. Mitch Buchannon - behövs det någon förklaring? En helt outstanding leadsinger i Arvingarna - Kasper.
Första husdjur:
Sara, min fina vita kanin som var för god för denna värld.
Första semester:
Jag var två månader. Vi bodde sju pers. och en schäfer i en liten husvagn i dalarna.
Första jobb:
Tjänade fina slantar på att hjälpa mormor med städning och andra alldeles vardagliga ting - samt mitt första sommarjobb på ett "skruva ihop små tingest som knappt syns med blotta ögat" jobb 2004?
Första piercing:
Navelpiercing på min femton-års dag också 2004.
Första köpta skiva:
En skiva med den framgångsrika eurodance gruppen från vårat grannland Skåne och dess huvudstad malmö, nämligen Basic element.
Första konsert:
E-type kom till Bispgården en gång. Jag hade inte åldern inne men jag hade nyfikenheten att klänga utanför.
Första riktiga kärlek:
Beror på vad som menas med riktig? Min första pojkvän var i alla fall Lars krantz och det varade så länge som nio månader i årskurs tre. I hopplösheten så skrev jag var dag små söta lappar med mina kärleksförklaringar på - som i den åldern inte sträcker sig längre än = Jag tycker om dig. slut.
Jag fick aldrig något svar. Förutom en gång då han skrev = Hej, det är kallt idag. Flera minusgrader.
Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken:
Ett glas rött hos min far i brist på annat tidsfördriv för x antal veckor sen. Jag minns inte när jag sist var hem till basen.
Senaste filmen du såg:
The Lost boys. Så totalt värdelös att jag finner inte ord för katastrofen att skapa något liknande. En tonårsbrat förvandlas till en vampyr genom att dricka en dryck, helt inkorrekt med myten, och bara för att göra filmen ännu mer defekt - själva repliken: He's definitely a vampire! av en annan löjlig karaktär som tror sig veta allt om vampyrer efter att ha läst en serietidning.
Senast ringda telefon samtal:
Till min älskade mor angånde vem var min första bästa kompis? Kunde jag vara snäll och sams när jag var nätt och klen?
Senaste bubbelbadet:
Jag badar inte bubbelbad och ska jag vara ärlig så badar jag inte alls. (Haha, kan misstolkas...)
Senast spelade cd:
En bränd skiva med massa rockklassiker som jag mixat ihop vid något tillfälle för att slippa lyssna på radio i bilen. Lång bilresa -> Endast radio -> dödsbringande.
Senaste kyss:
Föregående helg. Söndag. Avsked. Esten <3
Senaste gången du grät:
Jag är en sorgmissbrukare och njuter till känslan av total förtvivlan. Jag gråter var och varannan dag utan någon större anledning.
Senaste måltiden:
En bulle för fem minuter sedan.
Åtta har du någonsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar:
Förekommer det dejtande här uppe? Nej, jag tror att vi är mer rak på sak... Och ja, jag har avancerat min vänskap med en vän till något mer intensivt för att uttrycka det korrekt.
Blivit arresterad:
Det närmaste en arrestering jag har varit var nog när jag och Elin satte oss och pissade i en sluttning vid en lastbil. När vätskan uppenbarade sig på andra sidan lastbilden, alltså från ena kortsidan till den andra (annars hade vi varit två jävlar på att pissa i mängder), så stod där en farbror blå.
Vi slapp böter.
Blivit kär vid första ögonkastet:
Jenna Jameson. Perfection.
Fastnat med blicken i någons urringning:
Varje dag.
Sagt att du älskar någon utan att mena det:
Jo, fast i tron att jag menade det.
Haft ett one night stand:
Njaeeeejo.
Busringt till någon:
Japp. När jag var i elva-tolv års ålder så ringde vi ( klungan av fnittriga småflickor) 0200 nummer till hetalinjen för att få höra mesiga killar vars namn var Leo/ André och vars röster var lena som honung. Gay. Enbart för att sedan härma och göra narr av var och en.
Sex saker jag gjort idag:
- Sett mig om i lägenheten och än en gång suckat över oredan.
- Funderat på vad mitt tal om World of warcraft bör och inte bör innehålla.
- Ätit havregrynsgröt.
- Lyssnat på Till Lindemanns vackra tyska stämma.
- Bytt tröja fyra gånger.
- Dränkt ett fult barn på Sims.
Fem favorit saker utan rangordning:
- Min dator.
- Mina Paolo Coelho böcker.
- Skurhink.
- Korv i alla dess storlekar och former.
- Historia.
Fyra personer du kan berätta allt för:
Jag berättar allt för alla.
Tre val:
Blått/Rött: Blått helt klart. Särskillt i inredning.
Sommar/Vinter: Sommar. Värme. Svett. Öl.
Choklad/Chips: Hmm. Svårt. Kan man få en blandning?
Två saker att göra innan du dör:
- Skriva en bok som kan förändra folks liv. Ingen deckarblaska där man listat ut slutet innan har kommit till sida 20. Jag är inget fan av sådan litteratur.
- Resa till andra kontinenter som Afrika och Australien för att träffa dess urbefolkning.
Jag ångrar inte de jag har gjort utan bara de som jag aldrig gjorde - som den gången när jag såg In flames på gatufesten - vi väntade på att dem skulle spela min dåvarande favorit låt Only for the weak och precis när vi (jag och min kusin Sandra) utrymde folkmassan och hade kommit en bra bit ifrån scenen så hör man introt...
When you think you've had too much of this life
Man tycker att sorg är någonting fruktansvärt, man tror att smärtan avsiktligt finns där för att göra dig ledsen. Jag tror att smärtan finns för att göra dig uppmärksam - därför att människor endast vaknar upp pilen träffar dem rakt i hjärtat och sårar. De vaknar inte annars. För när livet är lätt, bekvämt, bekymmerslöst, vem bryr sig då? Vem bryr sig om att vara uppmärksam? När en vän dör finns en möjlighet. När din man lämnar dig - dessa mörka nätter då du är ensam. Du har älskat den mannen så mycket och du har satsat allt och plötsligt en dag är han borta.
Visst, pilen smärtar men den kan vara till din fördel.
*Comparison
Vem i hela världen sa till dig att bambun är vackrare än eken eller att eken är värdefullare än bambun? Tror du att eken önskar att den haft en ihålig stam som denna bambu? Känner sig bambun avundsjuk för att eken är större och att den har blad som förändrar färg på hösten? Själva idén att de två träden skulle jämföra sig med varandra är löjlig men vi människor verkar ha svårt att bryta denna vana.
Sanningen är att det alltid kommer att finnas någon som är vackrare, mer talangfull, starkare, intelligentare eller uppenbarligt lyckligare än vad du är. Även omvänt, det kommer alltid att finnas någon som är sämre än du på allt detta. För att kunna finna ut vem du är, är inte vägen att jämföra sig med andra, utan att se efter om du uppfyller din egen potential på det bästa sätt du kan.
Sanningen är att det alltid kommer att finnas någon som är vackrare, mer talangfull, starkare, intelligentare eller uppenbarligt lyckligare än vad du är. Även omvänt, det kommer alltid att finnas någon som är sämre än du på allt detta. För att kunna finna ut vem du är, är inte vägen att jämföra sig med andra, utan att se efter om du uppfyller din egen potential på det bästa sätt du kan.
Alla är ojämförligt unika.
So war es und so wird es immer sein
- Du är jorden runt solen och jag har fastnat i din omloppsbana.
The unsaid tone of weak despair
Jag skäms över mig själv och mitt sätt att aldrig finna tillfredställelse i mina val och sedan slutligen i mina resultat. Jag har nog försökt inbilla mig själv att jag är en lugn, jordnära och lojal vän/flickvän (vilket jag säkert är till en viss mån). Jag har sett ner på människor som inte kan vara trogen sin partner, som måste få uppmärksamhet 24/7 och som flörtar med andra män/kvinnor på sina egna bröllop så att säga...
Men kan det inte vara så att man föraktar beteenden hos sina medmänniskor för att det är just dessa manér som man inte kan acceptera hos sig själv? Man är medveten om att dem finns inom sig själv men man vill inte stå för dem? Tanken skrämmer mig. Jag har just kommit till ett skede i mitt liv där jag klart och tydligt ser mina egna svagheter som jag för jämnan har mörklagt för mig själv.
Men för att återkomma till vad det är jag egentligen skäms över så är det att jag är en Heartbreaking Man Eater i sin, vad jag anser, korrekta betydelse. Kort sagt så älskar jag själva jakten på bytet - The chase is better than the catch. Jag blir helt besatt av personen i fråga så självklart vill jag veta allt vad denne finner attraktivt och kanske vad som inte är lika lockande, så att jag kan transformera mig själv till något perfekt för just honom. Så småning om får jag honom dit jag vill ha han och allt är guld, gröna skogar och lyckliga gatan. Visst, det kan hålla en vecka eller två och det kan gå ett halv år men jag kommer alltid till en punkt då jag vaknar upp en morgon och det går upp för mig - Jag tycker inte alls om den här människan! Då har jag gått från att vara head over heals in love till att inte känna en jävla tillstymmelse av böjelse bara över en natt.
Summan av av additionen blir slutet på en liten romans där jag än en gång kommer ut som skurken och lämnar en förtvivlad individ olyckligt kär. Och det värsta är att få dagar senare har jag redan funnit någon ny underbar kille som jag "aldrig vill vara utan".
Men kan det inte vara så att man föraktar beteenden hos sina medmänniskor för att det är just dessa manér som man inte kan acceptera hos sig själv? Man är medveten om att dem finns inom sig själv men man vill inte stå för dem? Tanken skrämmer mig. Jag har just kommit till ett skede i mitt liv där jag klart och tydligt ser mina egna svagheter som jag för jämnan har mörklagt för mig själv.
Men för att återkomma till vad det är jag egentligen skäms över så är det att jag är en Heartbreaking Man Eater i sin, vad jag anser, korrekta betydelse. Kort sagt så älskar jag själva jakten på bytet - The chase is better than the catch. Jag blir helt besatt av personen i fråga så självklart vill jag veta allt vad denne finner attraktivt och kanske vad som inte är lika lockande, så att jag kan transformera mig själv till något perfekt för just honom. Så småning om får jag honom dit jag vill ha han och allt är guld, gröna skogar och lyckliga gatan. Visst, det kan hålla en vecka eller två och det kan gå ett halv år men jag kommer alltid till en punkt då jag vaknar upp en morgon och det går upp för mig - Jag tycker inte alls om den här människan! Då har jag gått från att vara head over heals in love till att inte känna en jävla tillstymmelse av böjelse bara över en natt.
Summan av av additionen blir slutet på en liten romans där jag än en gång kommer ut som skurken och lämnar en förtvivlad individ olyckligt kär. Och det värsta är att få dagar senare har jag redan funnit någon ny underbar kille som jag "aldrig vill vara utan".
Oskar som aldrig funnits - men som ändå alltid finns.
När jag var 20 kg lätt, bångstyrig och min mormor brukade kalla mig för kommandoran (efter den egocentriska och mycket elaka kärringen i Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga) så hade jag, precis som nu, väldigt svårt att acceptera när folk i min omgivning har rätt och att deras rätt medförde att jag hade fel.
Skillnaden då var att jag tog ut min ilska fysiskt på min jämnåriga kusin när hon påstod att jag hade fel i mina betraktelsesätt. För att komma till saken - Jag blev utstött ut våran lilla gemenskap som vi kusiner skapat efter alla dagar med min mor som "dagmamma" åt hela barnaskaran.
Det hela resulterade i att jag fick finna mig själv en ny vän. I brist på den köttsliga varan så fick det bli en uppdiktad varelse vid namn Oskar.
Oskar hade alltid gula regnkläder, han var även lite av en odåga - ständigt förbannad, vilket gav uttryck i dennes ansikte med kolsvarta ögon och kanske låg det släng av vemod över hela hans gestalt. Okej, nu kanske det inte låter som att Oskar inte var så mycket att hänga i julgranen... Men vi hade en sorts förståelse för varandra som jag inte kunde finna hos någon annan människa. Vad skulle jag med syskons, kusiners och vänners oförstående till? när jag funnit Oskar.
- Vi kan rymma ut på äventyr och upptäcka nya världar, vi kan måla skuggor med hjälp av solen. De kommer ändå aldrig att förstå oss. Men vi förstår? Eller hur Oskar?
Skillnaden då var att jag tog ut min ilska fysiskt på min jämnåriga kusin när hon påstod att jag hade fel i mina betraktelsesätt. För att komma till saken - Jag blev utstött ut våran lilla gemenskap som vi kusiner skapat efter alla dagar med min mor som "dagmamma" åt hela barnaskaran.
Det hela resulterade i att jag fick finna mig själv en ny vän. I brist på den köttsliga varan så fick det bli en uppdiktad varelse vid namn Oskar.
Oskar hade alltid gula regnkläder, han var även lite av en odåga - ständigt förbannad, vilket gav uttryck i dennes ansikte med kolsvarta ögon och kanske låg det släng av vemod över hela hans gestalt. Okej, nu kanske det inte låter som att Oskar inte var så mycket att hänga i julgranen... Men vi hade en sorts förståelse för varandra som jag inte kunde finna hos någon annan människa. Vad skulle jag med syskons, kusiners och vänners oförstående till? när jag funnit Oskar.
- Vi kan rymma ut på äventyr och upptäcka nya världar, vi kan måla skuggor med hjälp av solen. De kommer ändå aldrig att förstå oss. Men vi förstår? Eller hur Oskar?
Vi hade så mycket gemensamt, kanske också för att livet hade givit oss hemligheter.
